Tolv sponsorer och supporters till svenska landslaget i banrodel åkte ned för att se världscupspremiären 2018, vilken traditionsenligt hålls i den forna OS-banan i Innsbruck.
De flesta är egenföretagare med verksamhet i Stockholms skärgård, där också landslaget har sin bas. BILD 1 Toppengäng på toppen NordKette
För att förstå sporten måste den nästan upplevas på plats. Hastigheten på rodelkälkarna i den smala iskanalen på uppemot 130 k/h (då räknas detta ändå som en långsam bana) ser man inte riktigt på TV. De åkare som hör till världseliten flyter liksom fram i banorna vilket får det att se lätt ut. Men i verkligheten när man ser att även de i eliten gör kantstötningar och även kraschar förstår man hur höga hastigheter och små marginaler det är fråga om. Hundradelar är en lång tid, svåra att köra in. Banrodel är en av få sporter där tidtagningen räknas på millisekunden. BILD Svante i banan för Sverige.
Våra sponsorer och supporters skapade sig snabbt insikt i sportens förutsättningar i och med att de flesta har bil-, båt och racingintresse. Banrodel är en publikvänlig sport med åkare som startar i en och en i jämn ström efter varandra. Ett åk tar mindre än en minut så spänningen hålls uppe när man ser hur resultatlistan ändras och det sker alltid överraskningar. En deltävling i WC (världscupen) avgör på bäst över två åk. Det är damer och herrar singelekipage och dubbelekipage för herrar. Då de bästa åkarna startat i rangordning första åket vänder man startföljden vilket gör att en sämre seedad åkare kan inneha ledningen under fler åk. Banan förändras vartefter åkarna kör, oftast till det något sämre p g a sladdningar och snedskär. Vädret kan också påverka. Därför är resultatet ovisst in i det sista då de yttersta toppåkarna kommer ner en efter en i andra åket.
BILDER Swesliding i publikhavet. Många bär mössan på rätt sätt.
Anders Söderberg guidade i banan och förklarade tekniken. Både hur man bör tänka som åkare för att ta kurvorna rätt men också den stora tekniska och arbetskrävande apparaten kring att skapa en bana med både optimala fartförhållanden och säkerhet.
Fritz Kröll infödd Innsbrucksbo (sedan många år företagare och boende på Ljusterö) stod för guidning till stadens pärlor vad gäller boende, god mat och dryck, julmarknad och sevärdheter. Han bjöd generöst både på sin kunskap och på sig själv. En av resans höjdpunkter låg på 2200 meter, Nordkette där man ser alptoppar både i Tyskland och Italien.
En annan höjdpunkt var en work shop på temat ”varför sponsra?”, som hölls på den anrika restaurangen Ottoburg i Innsbrucks gamla stan. Alla som nu upplevt en riktig tävling kände att de valt rätt i att stötta den Svenska banrodelsatsningen. Vi har ett litet team som jobbar med mycket begränsade resurser men som med professionalism och långsiktighet vunnit rodelvärldens respekt. De stora resultaten kommer på sikt, vi har ett ungt lag och snittåldern för medaljplatser är 28 år. Tålamod och envetenhet krävs och det visade sponsorerna stor förståelse för och kände att de nu kunde förklara sin satsning bättre för vänner och andra presumtiva sponsorer.
Det var ett härligt sällskap med många nya bekantskaper. Rodel-mutter Bibi Walden och hennes Ulf mötte också upp på sin väg från Italien. Vi fick höra en del om hur USAs rodelteam arbetar i och med att Bibis son Bengt är tränare där på heltid. Bibi förespråkade samarbete mellan större och mindre rodelnationer redan på 80-talet och att vår seniora åkare Svante Kohala denna säsong tränar med Österrikes landslag är delvis en frukt utav det. Hasse som är huvudtränare för Sverige har en ödmjuk inställning och känner att han också lär sig mycket nytt genom samarbetet med Österrike.
